Kunde inte låta bli gå till hundstranden i Malmö idag fast det är valputställning i morgon och Saphira blir så skitig. Men det är det bästa ställe jag vet. Jag skulle träffa min vän Lisa med hennes hund Mixie som är elva år och barndomsvän till min hund Chipie som dog för ett år sedan. Vi har varit grannar, har döttrar i samma ålder och skaffat hund samtidigt för elva år sedan. Vi brukade träffas varje lördag morgon på hundstranden. Vi slutade med det när min Chipie dog men nu har vi börjat träffas igen. Jag har varit där regelbunden med Saphira eftersom jag vill att min hund ska kunna umgås med alla möjliga hundar. Och det har hjälpt. Saphira har en otrolig god social kompetens. Hon märker direkt om en hund är lekfull och hon kan busa direkt eller om en hund vill vara ifred och hon ska ta det lugn. Möter vi en aggressiv hund går hon undan eftersom hon inte tycker om bråk. Hon anpassar sitt sätt att leka beroende på vilken ras vi träffar. Olika raser har olika sätt att leka ju. Jag har också låtit henne hälsa på alla människor som har velat hälsa på henne. Fast idag gick hon fram till en liten flicka, snodde hennes kex och slickade henne i hela ansiktet. Som tur var blev inte pappa arg. De hade precis förlorat sin hund och tyckte Saphira var en bra tröst till flickan. När vi kom hem var det bara att hoppa i duschen och hoppas att pälsen är OK inför imorgon.  

Jag har varit uppe tidigt och känner mig helt slut. Saphira och jag tog en promenad i skogen på eftermiddag men jag orkade inte träna någonting. Det var nästan mörkt när vi kom hem. Anders och jag åkte in till Malmö och åt på en karibisk restaurang på Möllevång. Annorlunda och spännande smaker med mycket koriander. Trevlig helg.

blev det idag. På morgonen blev det en stund träning i trädgården för Saphira. Sitt och ligg och trava och stå. Det går ganska bra förutom ligg. Så länge jag böjer mig ner och lägger godis mellan hennes ben går det bra men om jag bara står still och säger ligg tittar hon på mig med sina stora ögon: qué? Detta ord har jag aldrig hört! Sen blev det fortsättning på kloklippning och en stund på bordet för pälsen. det går bättre nu när Karin har varit lite tuff mot henne.

 När jag kom från jobbet var Anders redan hemma. Hans psoriasis artrit hade blommat upp och han har ont i hela kroppen. Då tog jag Saphira och så åkte vi till brukshunds klubben och tränade agility. Hon är så himla duktig så jag blir helt paff. Sen gick vi förbi systemet och köpte vin. La moisson heter vinet, lite dyr men gott hoppas jag. Så i kväll blir det kycklingfilé med salami, soltorkade tomater och gorgonzolasås med ett glas vin för muntra upp maken. Ha det bra alla.

Första gången jag läste om Lagoto Romagnolo var i en bok om hundraser. Där stod det att Lagotto skulle rakas av en gång om året annars var det ingen päls vård alls. Vad bra tänkte jag. Sen dess har jag lärt mig att så enkelt är det inte. Men som allt annat verkar det finns delade meningar om hur en Lagotto ska skötas. Ska en valp rakas av tidigt som några tycker eller ska det putsas varannan vecka och absolut inte rakas av förre 15 månaders ålder? Ska ögonen synas så hunden ser och man får en bra kontakt när man tränar eller ska de se ut som två små streck? Ska varenda tova redas ut och i så fall med vad? Jag har hört karda, karda och karda och jag har hört aldrig någon karda. Hur gör italienska tryffel letare med sina hård arbetande hundar? Ställer de sina hundar varenda dag på klipp bordet eller tar de fram rakapparaten en gång om året? Det verkar vara stort avstånd mellan utställnings hundar och arbetande hundar. Jag tycker min Saphira är sötas när hon är mitt i mellan. Inte slarvigt klippt men inte helt perfekt heller. Lite som jag. Lycka till med pälsvård.

Vilken dag! Jag har varit i Ystad för att få Saphira klippt hos Karin. En och en halv timme efter att jag hade lämnat henne ringde Karin för att tala om att hon var klar men att hon behövde hjälp med öronen. Saphira hade varit ganska jobbigt i början och det visade sig att hon hade många tovor. Jag skulle hålla fast henne medan Karin försökt ta bort tovorna under öronen med en maskin. Det gick inte, vi gav upp. Till slut blev hon fin i alla fall men hon har för kort skägg och för lite hår på huvudet. Jag ska ställa upp henne på söndag så det lär inte ha hunnit växa till sig. Jag har försökt träna henne att trava bredvid mig men jag tycker det är lättare med hästar. Har jag godis, hoppar hon och vill ha, har jag ingen godis vill hon inte gå. Och hon sitter hellre än står när man tittar på henne. Nu måste jag i alla fall skärpa mig med tovor och träning. På väg hem stannade jag i en djuraffär och beställde klippbord och köpte en bättre tovskär. Sent var det snabbt en bit mat och i väg till ridning. Jag var så stel i kroppen så det gick inte vidare bra. Igår tittade jag på TV4+ hund coachen som klipper klorna på en hund hur lätt som helst. Jag försökte göra exakt likadant. Tror ni det funkade? Ha ha. Men jag ska inte ge upp.

Hej, usch vad måndagar är jobbiga. Önskar jag hade ett jobb där jag kunde ta Saphira med mig. Det känns alltid tråkig att behöva lämna henne hemma även om det bara är fyra timmar när jag vet att hon hade tyckt det var jätte kul att få hjälpa matte att ta hand om barnen på förskolan. Det blev en promenad i hamnen och på stranden efter jobbet(glömde kameran och missade solnedgången över hamnen) och lite träning hemma. Jag har kämpat med kloklippning i två dagar. Hon är så himla känslig på sina framtassar att det tar evigheter att klippa klorna och reda ut tovorna. Om hon råkar trampa på någon liten stickig växt hoppar hon rakt upp i luften. Ibland ser hon ut som en tecknad serie.

Vi har gått valp kurs men den är tyvärr slut. Sista gången var så kul. Vi hade en liten lagtävling med sitt och ligg och slalom mellan konor mm. Men det roligaste var inkallning mellan två tallrikar med köttbullar. Inte nog med det, vi skulle först visa våra hundar köttbullarna innan vi gjorde inkallningen. Det var så roligt att se valparnas reaktion. Vissa sprang direkt till köttbullarna, andra sprang först mot matte/husse sen tvärstannade de och sprang tillbaka till tallrikarna. Ja, det fanns alla varianter. Saphira åt upp en halv tallrik innan jag lyckades locka henne till mig. Sist skulle alla visa något trick vi hade lärt våra hundar. Saphira dansade. Det fanns två andra Lagotto på kursen, Enzo och Smilla. Vi ska försöka hitta en annan kurs snart. Våra hundar tycker det är så kull att jobba. Så länge får vi träna cirkuskonster hemma.

Idag var Saphira, Sunny och jag i skogen på en lång promenad innan frukosten. Sen åkte Saphira och jag till stranden för att titta på när Lomma ridklubb hade sin Hubertus jakt. Jag var med för ett par år sedan. Det är full fart i skogen och sen full galopp på stranden. Min häst kastade sig åt sidan efter vi hade hoppat över några stockar och jag flög av som en vante. Nu vågar jag inte prova på igen.Känner mig för gammal för att bryta några ben.  Det är kull att bara titta på fast det finns en vis längtan ändå. När hästarna hade lämnat stranden fick Saphira springa av sig och bada. På eftermiddag kom min dotter Anouk men pojkvännen Luciano. Vi åt en raclette. Vad gott det var. Men Saphira gör mig vansinnig. Hon små gläfser jämt med en pippig röst som tränger in i hjärnan när vi sitter och äter, när vi tittar på TV, när jag sitter och skriver, mm vad vill hon? Jag kan inte vara ute jämt med henne.

En liten rättelse från gårdagens skriveri. Den dykande hunden heter Amos inte Hamos, men ni vet, vi fransmän hör inte skillnaden, Hanna eller Anna, trevlig helg eller trevlig älg det är sak samma.

Som sagt vi åkte till Stockholms skärgård. Vi körde förbi Tågstationen och hämtade våra döttrar Nathalie och Victoria som skulle vara med en vecka. Anouk, den äldsta dotter fick vara hemma och jobba. Sen bar det iväg till Ingarö där vi skulle träffa hyresvärden. Han hade varnat oss att huset hade blivit hyrd ett halvt år till ett par med bebis och rottweiler medan han var i Thailand. Det visade sig att paret var efterlyst av polisen, knarkare och tjuvar. De hade fördärvat hela huset. Han hade fixat till det så gott han hade kunnat men ja det var inte det bästa. Vi passerade först en stor högt med skräp och en gammal ambulans sent kom en fin liten stig kantad med blåbärsbuskar som slingrade sig högt upp på en kulle där huset fanns. Saphira älskade blåbär och lärde sig snabbt att plocka själv. Otrolig utsikt över en sjö, egen brygga med båt så när Saphira lyckades smitta iväg under huset och komma tillbaka svart med något äckligt i munnen var det bara att bada henne i sjön. Huset var ganska skitig man omgivningen var fantastiskt.Vi tillbringade två underbara veckor med många utflykter, Saphira fick åka båt, lära sig simma, shoppa i stan, promenera i skogen där hon träffade en älg, hälsa på cirkus djur. Elefanter tyckte hon var läskiga. På ena båt turen fick hon panik, det var trång och motorn lät väldigt högt. Hon skrek och bet och bar sig åt som en rabies smittade pitbull tyckte vi. Folk blev rädda och vi visste inte hur vi skulle lugna ner henne. Efteråt förstod vi att hon hade varit livrädd och kunde inte fly eftersom vi höll fast henne. Påminde om hästarnas sätt att reagera när de känner sig trängda. Vi var även på circuit i Almare-stäket och såg många fina lagotto men det bästa var den läckra lilla italienska mannen som sprang runt och visade upp sina hundar. Han var som tagen hur en komisk film. Saphira var med om mycket i alla fall, kanske lite mycket även om vi levde i hennes rytm. Hon var otroligt busig, rätt som det var stod hon på köksbordet, snodde alla våra kläder och bet oss i smalbenen. Vi körde mycket runt så hon kunde sova i bilen och kl 10 varje kväll var vi i säng eftersom det var ända sättet att få henne att varva ner på kvällen. Hade hunden börjat styra våra liv? Nej, bara lite kanske.