Idag har vi fått svar från SVA. Saphiras blod innehåller tillräcklig med antikroppar mot rabiesvirus. Hon är resklar. Yeepee. Fast jag är jätte orolig över hur det ska gå där nere i Frankrike med min vilding till hund. När jag är hos mina föräldrar måste jag ägna det mesta av min tid till att handla mat, laga mat, äta mat, diska och börja igen. Jag har väldigt lite tid till att göra något annat. Min mamma har cancer och går på cellgift. Hon är pigg ändå och gör det mesta tillsammans med mig men jag brukar stanna hemma med henne och prata. Anders och döttrarna måste ta över ansvaret för Saphira. Men hur ska min lilla baby förstå att jag inte har tid för henne, att hon inte får skälla på mig när jag pratar med andra, att hon inte får vara på soffan som hemma, att hon inte får ta maten. Och tänk om hon kissar på heltäckningsmattor. Och tänk om hon få tag på julchoklad  och blir förgiftad, och tänk och tänk. På julafton, juldagen och annan dag jul är vi 20 personer som sitter och äter hela dagen lång. Min gamla hund Chipie var van. Hon låg under bordet och var nöjd men det kommer aldrig Saphira att göra. Min dotter säger till mig att jag måste fatta att hon är en hund inget barn men jag är lika orolig som jag var för mina barn. Knäpp, jag vet. Det brukar alltid gå bättre än jag föreställer mig. Annars får jag gå ut i skogen och fira jul där med henne. Detta skrev jag igår men det gick inte att komma ut på nätet.  Idag  på ridning fick jag tillbaka min lilla söta häst Tukugawwa som hade varit halt i några veckor. Vad det kändes bra.

Vilket underbart väder det var idag. Saphira var dålig i magen i natt så vi har tagit det lugn men en liten promenad kunde vi inte låta bli ändå.

Idag har Saphira fått prova på åka buss igen mellan Lomma och Malmö. Denna gång gick det bra. Hon satt fint och tyst hela vägen. Sedan gick vi en promenad på stranden med kompisarna Lisa och Mixie. Det var väldigt kallt och blåsig. Vi var inte hemma före kl.12 Resten av dagen har vi bara slappat och till och med Saphira gick med på det.

Tänk att jag missade Saphiras första möte med snön. Tur att Anders var hemma och kunde berätta och ta några bilder. Idag var jag i Ullared med min dotter Anouk. Jag har bott i Sverige i 24 år och aldrig varit i Ullared, mina arbetskollegors mecka. Det var en upplevelse, vi snackade så mycket på väg upp så jag glömde tanka, upptäckte det när tanken var nästan tom och igen bensinmack i sikte. Vi satt på GPS för att veta var vi kunde hitta en mack. När GPSen sa: du har anlänt till din destination ! var mitt i ödemarken. Några kilometer längre fram hittade vi en bensinmack men det var nära ögat. Väl i varuhuset var det minsann inte det lättaste att styra bland alla kundvagnar. Vägen hem var en mardröm. Snöstorm på motorvägen. Vi kunde inte se en meter framför bilen, såg inte om vi körde på rätt fil heller. Vi trodde aldrig vi skulle komma hem men vi gjorde det till slut fullastad med allt möjligt, tuggben, reflexvästar, julklappar mm. Jag köpte en lätt bur till Saphira att ha med till Frankrike i fall hon får för sig att bli besvärlig under julfirande men den är tyvärr för liten så den hamnar nog på blocket. Nu är jag helt slut och längtar efter min säng. Men jag har äntligen varit i Ullared. Yeepee! Ha det gott.

Nej, nu är jag också trött på regnet och blåsten. Känner mig bara gnällig och irriterad. Saphira verkar vara på samma humör. Hon bara klagar och gnyr och skäller. Jag förstår inte vad hon vill. Jag undrar om man inte kan lära hundar att läsa så jag kan ge henne en bra bok och få lite lugn och ro. Hon har slutat äta under dan, kan vara ibland 2 dagar utan att få i sig något. Ikväll provade jag att blötlägga maten igen som när hon var liten. Då åt hon upp allt och ville ha mer. Vad är detta? Tonårskris eller?  Hoppas på sol imorgon.

Klippbordet som jag beställde har äntligen kommit. Skönt, men Saphira är riktig bekväm av sig. Det är omöjligt att få henne att stå när man ska klippa henne. Hon vill alltid lägga sig. Det är praktiskt när jag ska klippa klorna men inte annars. Nu får det bli hård träning. Idag när vi var ute såg vi en kille som åkte rullskidor och släpade efter sig ett däck. Han såg ut som om han hade rymt från närmaste anstalt. Saphira var tvungen att sätta sig och betrakta skådespelet. Man kunde nästan se en massa frågetecken flyga hur huvudet på henne.

Det känns som om jag har varit under regnet hela dagen. Cykla till jobbet fram och tillbaka, ute i parken med barnen hela morgonen, ute i skogen med Saphira på eftermiddag. Min mormor brukade säga till oss barn: ni är inga sockerbitar, ni kommer inte att smälta. Tur det för idag hade det inte funnits något kvar av mig. Fast jag måste erkänna att jag tycker om regn, dofterna kommer fram och man har ofta hela skogen för sig själv, Saphira kan springa lös hur mycket hon vill. Ikväll har jag varit på ridning där vi har tränat tömmkörning. Springa bakom en häst som travar är inte riktig min grej, jag blir så trött men det var kul att prova på. Sen har jag suttit en timme och försökt boka en tågbiljett till min dotter som jobbar au pair i Paris men det gick inte. Nu ger jag upp, det ska ändå bli strejk i Frankrike så det är lika bra att gå och lägga sig. God natt, dröm söt.  

Vi brukar gömma då och då ett grisöra i trädgården som Saphira får leta fram. Först springer hon i samma hastighet som en racerbil sen lugnar hon ner sig och letar mer systematiskt. Sist var grisörat gömd i ett äppelträd så nu tror hon att det är där de växer. Hon går och kollar då och då. Idag när jag gick ut med Saphira träffade jag en kvinna som reste omkring i Europa med två plastkassar som ända bagage. Det påminde mig om när Anders och jag reste runt i världen ett helt år, fast vi hade ryggsäckar då. Vilken ärlig tid det var. Anne k. från Bergen i Norge lycka till på vägarna.