Nu ska jag berätta om den första hund jag fick vid 14 års ålder efter många år tjatande.  Det var en hane, en riktig byracka som såg ut som en Border collie.  Jag fick honom på julafton. Vi brukade fira jul hos mormor och morfar med hela släkten. Mina kusiner fick en massa presenter och jag fick bara en ful gul tröja. Jag fattade ingenting men teg och svalde min avundsjuka. Men plötslig dyker en liten svart och vit valp i dörröppningen. Jag står längst in i rummet men han bryr sig inte om någon annan och springer rakt emot mig. Jag behöver inte berätta hur lycklig jag var.  Han fick heta Kazan. Det gick inte att få honom att stanna hemma när vi var borta. Han hittade alla möjliga sätt att rymma så vi gav upp. Han dök upp ibland i min skola eller på mina föräldrars jobb. Han hälsade på hos släktingar och fick något gott. Men det som är intressant är att han vaktade mig och lät ingen kille komma i närheten av mig. Tjejkompisar fick gärna pussa mig som man gör i Frankrike men killar, de fick passa sig. Jag träffade Anders på Rivieran och första gången han kom och hälsade på accepterade Kazan honom direkt. Han följde honom överallt. Det var bevis nog att han var den rätte. Vi gifte oss den 10 september 1983. Kazan dog ett par år efter vi hade gift oss. !993 skilde vi oss och ni får veta fortsättningen imorgon.