Igår kväll var jag i Malmö på den gata jag bodde i innan och skulle träffa min dotter som bor i närheten. Plötsligt gick min gamla hund Chipie bredvid mig och höll mig sällskap hela gatan ner. Det kändes märkligt, på riktigt fast inte, mer verkligt än när man dagdrömmer men inte lika verklig som på riktigt. Det kanske så det är när man ser ett spöke, jag har aldrig sett någon så jag vet inte men det var en bra känsla i all fall. Då tänkte jag på en bild jag tog när barnen var små och hade gjort en midsommarkrans till Chipie.