När vi kom till våra släktingar på Öland gick Anders direkt in i huset. Jag öppnade bagageluckan och släppte Saphira inte ont anande. Hon fick syn på hönsen och blev som förbytt. Hon började jaga dem. De sprang till hönshuset men Saphira siktade sig på en svart höna som hade kommit på efterkälke. Jag skrek och försökte stoppa henne men hon hade stängt av helt. Jag såg fjädrar som flög och hönan med Saphira efter som passerade mig då och då. Saphira fick tag på henne till slut, la sig på stackars höna och började bita av henne fjädrar. Då var hon still så jag tog henne i halsbandet och drog henne bakåt. Hönan var helt skockad men hon reste sig till slut och försvann in i hönshuset där alla höns och tuppen beklagade sig högljudd. Min hund blev genast omdöpt till mördarhund av svågern. På kvällen berättade min svägerska att hönsen brukar lägga sig tidigt så hon skulle stänga hönshuset när alla hade gott in och jag kunde släppa Saphira sen. Nu kan du släppa henne sa hon. Saphira satt genast igång att spåra med näsan mot marken. Tro det eller ej men hon hittade en höna som hade glömt gå lägga sig.  Jakten började igen, denna gången över väggen, in i skogen. Den delen av skogen var ogenomtränglig för en människa så jag kunde bara ropa på Saphira och höra hur hönan kaklade och Saphira skällde. Till slut kom Saphira tillbaka, hönan vet vi inte om hon lever. Så långt hemifrån hade hon aldrig varit, hönan alltså. Jag har läst någonstans att jaktinstinkt har avlats bort hos Lagotto. Den måste ha legat latent hos Saphira.

På väg hem var vi och hälsade på en annan släkting som har precis fått ta över en hund från en äldre och sjuk kvinna som hade hunden instängd i en liten lägenhet. Det är en blandning av svart schäfer och rottweiler. Väldigt snäll tik men över energiskt och lekfull. När vi öppnade bildörren hoppade hon rakt in och kastade sig på oss. Jag tror Saphira uppfattade det som en attack för jag har aldrig sett henne så arg. När jag öppnade bagageluckan och tog ner henne kastade hon sig på hunden med blottade tänder. Den stora svarta schäfern brydde sig inte alls och ville bara leka.

Det var två sidor av Saphira som jag hade aldrig sett tidigare. Hon har inte jagat och hon har aldrig visat det minsta aggression tidigare, bara gått undan. Nu vet jag att hon skulle försvara mig om det gällde.

Naturligtvis hade jag glömt kameran, tog några bilder med mobilen men jag vet inte hur man överför på dator.